amandaland

AmandaLand

Annons

5 månader

5 månader har gått (och lite till) sedan min son kom till världen. Känns som 5 sekunder. Det är så spännande att se honom utvecklas och bli en människa. Alla de stadier han redan gått igenom. Och som han är i nu. Det som är precis som i böckerna. Och det jag aldrig ens kunde tänka mig.

Jag hade aldrig kunnat se framför mig hur han upptäcker världen som han gör nu. Hur de små händerna går i ett och hur han smakar och känner på allt. Fascinationen i hans ögon när han ser… en ny knapp på soffan till exempel (eller samma gamla knapp, fast igen)! När han tittar på mig är det en helt annan blick. Mig känner han igen. Men sedan när han får syn på min lugg som hänger fram är det samma fascination igen. Då åker den lilla handen fram och han klämmer och drar. Alltså fan vad coolt det vore att se världen genom hans ögon. Jag undrar verkligen hur den ser ut!

Min stora lilla kärlek. För ett halvår sedan hade jag aldrig kunnat tänka mig vem du var. Nu har du blivit hela min värld.

 

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

”Passa på”

Idag har jag, hör och häpna, planerat att duscha. Avsatt tid. Vi är inne i en period då jag får ”passa på” som jag ständigt fick råd om när han låg i magen (ville strypa alla som kom med råd – ALLA!)… Men nu är det bara att göra just det!

Jag tänkte bada barn och mops när vi ändå är igång och sedan väntar jag samtal från min läkare som ska ge mig någon form av dom… Önska mig lycka till.

Just nu är jag så långt ifrån bilden ovan man kan komma. En får som sagt ”passa på” och igår när C somnat prioriterade jag. Vaknade 8 timmar senare – utvilad men med mascara runt hela ögonen och smutsigt hår åt alla håll och kanter…

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Bukett

Jag har fan köpt världens finaste bukett med rosor… Jag funderar på att gå ner och köpa 2 till men det känns inte värt när de dör inom en vecka ändå (vilket å andra sidan alla mina krukväxter också gör…). Min man är livrädd för färg hemma men vad gäller blombuketter är jag dikterande.

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

4 månader som familj

Passade på att fota mina älskade herrar i Fredags när vi skulle på kräftis (och Cooper sin första barnvakt – tog en halvtimme att säga hejdå). De är så stiliga så jag dör. Den enda som saknas är lillmopsen men det finns gott om bilder på henne ändå…

 

Kan för övrigt inte begripa att vi är här nu – 4 månader som föräldrar. Jag minns när vår lilla pojke kom och tiden då han kunde börja smaka på mat eller sitta stadigt kändes overkligt långt bort. Nu lyssnar han till sitt namn (okej, han fattar ju inte vad han heter och man skulle säkert likväl kunna ropa Arne för att han ska vända sig åt en men ändå – han lyssnar!) och intresserar sig för saker utan att man själv provocerar fram det! Det känns klyschigt att säga att tiden går fort men det gör den.

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Jag ska dit

Jag har lagt det på min man att ta mig till gymmet ikväll eftersom att jag vet hur svårt det är att ta mig dit själv. Tröttnar liksom inte på bebisgos och Lindt-kakor. Att träna hemma, vilket varit min tanke från början, håller inte. Jag kan inte släppa mammarollen. Springer upp så fort jag hör ett knyst. Så hur läskigt det än är att återvända till gymmet och ställa mig där mer än ett år sedan sist – utan minsta antydan till muskel – och lyfta den där hanteln som väger 1 men känns som 10… Så måste jag göra det.

Rom byggdes inte på en dag. Nu jävlar. För Coopers skull.

Annat var det när han låg härinne. Vilket bara känns helt sjukt nu!

 

 

 

 

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

stats